In Aktuellt

Tanken på att bli rik, berömd eller attraktiv, är lockande för många människor. Men genom att släppa de yttre värderingar och istället blicka inåt, kan vi bli mer autentiska som människor, menar psykolog Irena Makower i en intervju i Sydsvenskan.

I en intervju med Kerstin Weman Thornell i Sydsvenskan, tisdagen den 27 september, kommenterar Irena Makower skådespelaren Rasmus Troedssons (Vårt liv är nu) berättelse om hur han drabbades av behagsjukan.

”För mig framstår det som obegripligt att vissa människor inte ens pratar med de närmaste vännerna om vilket parti de röstar på eller hur de förhåller sig till religion. Många skulle må bra av att verkligen få visa upp vilka de är på riktigt, säger Irena Makower.

Begreppet autenticitet har fått allt större utrymme inom socialpsykologin och personlighetspsykologin de senaste tjugo åren. I januari släpper Irena Makower boken ”Autentisk. En bok om självkännedom, självbestämmande och autentiskt liv”. Hon beskriver att alla människor befinner sig på en skala där vi är mer eller mindre sanna mot oss själva och mot vår omgivning.

-Det handlar om att kunna bottna i sig själv, och då är självkännedom en avgörande faktor – att bli medveten om vem man själv är, ”tänka på mina känslor och känna mina tankar” som Rasmus Troedsson fint uttrycker det.

Denna inre kompass är i sin tur nödvändig för att kunna vara självbestämmande. Det innebär att följa sina inre livsmål, snarare än att fatta beslut utifrån viljan att behaga andra eller yttre värderingar, som att bli rik, berömd eller attraktiv.

Att vi genom livet ikläder oss olika roller, beroende på sammanhang och umgänge, är inget konstigt i sig, menar Irena Makower. Det handlar snarare om vilket innehåll man fyller dessa roller med.

-När rollerna hamnar i konflikt med den egna identiteten, kan det bli svårt. Det kan leda till att man inte vågar visa vem man egentligen är och vad man tycker. Man försöker dölja svåra sanningar om sig själv av rädsla för att göra bort sig och viljan att behaga andra.

I själva verket behöver vi inte vara felfria. Tvärtom; många människor skulle må betydligt bättre av att släppa garden och visa sina brister, åtminstone för en nära vän.

-Genom att sluta luras och lägga ut dimridåer, och istället lyssna på oss själva och på varandra, kan vi utveckla vår identitet och komma vidare som sociala varelser.”